Bombardafiske - Bomberflöte

Fiske med Bombarda, även kallat Bomberflöten är otroligt kul och effektivt

Fiske med Bombarda är kanske den mest effektiva fiskemetoden du kan använda efter havsöring. Det är egentligen fel att kalla fiske med bomberflöte eller bombarda för flötfiske. De ser ut som helt vanliga flöten, men fungerar i huvudsak som kastvikter. De gör det därmed möjligt att fiska med lätt utrustning som flugor, bete på beteskrok, aktivt fiske med mask och annat som i sig självt inte väger tillräckligt för att det skulle vara möjligt att kasta ut det med ett kastspö. Det är därför viktigt att ha en tafs motsvarande spölängden på fiskespöt du använder mellan flötet och betet. Tafsen behöver inte vara taperad, men många ser detta som en fördel. Tafsen bör också ha en lägre brottstyrka än huvudlinan.

Bombarda-flöten har väldigt goda kastegenskaper, de roterar inte i luften och roterar inte i vattnet. De skrämmer därför fisken lite. Bomberflötet har ett genomgående hål från toppen av antennen till längst bak på själva flötet. Huvudlinan som gärna är i multifilament träs in i antennen och kommer ut i den trubbiga änden av flötet. Därefter går huvudlinan genom en gummikula innan den knyts i en svivel. Gummikulan ska förhindra slitage och friktion mellan flötet och sviveln som gärna uppstår när flötet vevas eller jerkas in med ryck och napp rörelser. I den andra änden av sviveln fästs en linbit anpassad till spöets längd. Är spöet 10' gör du en tafs på 8-9'. Du kan med fördel använda en polyleader som tafs. Detta ger dig två fördelar då en taperad polyleader ger snygga presentationer med flugan som rullas ut fint när tafsen träffar vattnet samt att en polyleader också kommer att ha en egen sjunkgrad. Detta ger dig möjligheten att skräddarsy din presentation och vilken djup betet fiskas på. Som bete använder man gärna flugor, gulp, levande borstmask eller räka.

Att kombinera flöte och fluga kan under olika förhållanden vara mer effektivt än specialanpassat flugfiske. Bland annat blir kastlängderna mycket bättre, och det kan vara en fördel när vak förekommer långt ute, eller fisken generellt står långt ute. En flugfiskare är beroende av vindförhållanden, med kastspö och bombarda kan du kasta motvind utan problem. Man behöver heller inte oroa sig för bakslag på svåra kastplatser, och man kommer till nästan överallt. Flöte och fluga bör också prövas när öringen verkar smått, och när det är insektsliv och vak aktivitet.

En effektiv metod är att fiska flötet med en flugupphängare, och oftast endast med en fluga på en ca 10 cm lång upphängare. Vid fiske med flera flugor bör det vara ett 20 till 30 cm avstånd mellan flugorna. Fler än fyra, fem flugor är svårt att fiska med. Att fiska med upphängare är den mest naturliga metoden, eftersom flugan stryker vattnet först med flötet jagande ett stycke bakom. Det är viktigt att undvika för lång upphängarsena, vilket ger större risk för att flugan kan trassla sig runt huvudlinan vid kastet. I slutet av linan fästs flötet som kastvikt och styrroder för flugan. Ha "antennänden" pekande mot flugan och flöteskroppen som "svans". Då plogar flötet lättare genom vattnet och ger mindre oro på vattenytan. Kastutförandet kräver lite träning, eftersom avståndet från flugan ut till flötet kan vara långt, och eftersom en upphängarfluga inte kan vevas in genom spöringarna måste man kasta med en lång, svepande rörelse. Att göra en upphängare kan exempelvis göras genom att kapa linan där du önskar upphängaren, och skarva den igen med två slukknutar i varandra. En klassisk skarvknut. Då får du två linändar ut från knuten. Klipp bort den ena, och fäst flugan i den linänden som blir kvar. Kasta ut, och veva lugnt in! En annan vanlig metod är att fiska med flöte och flugtafs. Med bomberflöte träs flötet in på linan, för att sedan knyta en lekare i slutet av huvudlinan. I andra änden av lekaren knyts tafsen med dagens fluga. Tafsens längd kan variera från en till fyra meter, beroende på förhållanden. I vind och ruskväder är kort tafs praktiskt och effektivt, och fisken är mindre skygg. På stilla, soliga dagar kan en tafs på tre, fyra meter vara nödvändig för att inte skrämma öring med ett strykande flöte. Särskilt roligt är det att fiska i vattenytan med fluga. Här används den flytande flötesvarianten. Du både ser, känner, hör allt när fisken tar. En säker fluga för detta fiske är Streaking Caddis, som är en otroligt giftig sak när vårflugor kläcker och stryker i ytan. Annars är klassiker som March Brown, Zulu Silver, Montana och diverse myrflugor utmärkta flugor för detta fiske. Ha också flugvarianter i lite andra olika färger och mönster. Du kan plötsligt hitta din egen favorit där du fiskar ofta genom att prova dig fram med lite olika flugor. Att fiska med mask i älvar är ofta förknippat med bottennapp och förlust av krok och sänken. Men bomberflötet passar bra även här. Särskilt i lite grunda älvar, i älvmynningar och in- och utlopp av hålor. Fiska med bombern i slutet, och masken på insidan, som beskrivet ovan med flugupphängare. Ha ganska stram lina medan flötet driver över favoritplatserna. Då hålls masken högt i vattnet, och du undviker att kroken fastnar i botten. Är det lite djup, kan du sätta på ett blyhagel/sänke så flötet tyngs lite ner. Röd 12 grams bomberflöte är perfekt för detta fiske. Tyngden är mitt i prick för att styra flöte och tackel, och färgen syns bra så du kan se och följa flötets resa nerför strömmen. Ett giftigt tips är att fiska en maggot, agnad på en liten krok, sakta i och precis under ytan. Särskilt under kläckningar kan fisken låta sig frestas av en "äkta vara" som påminner mycket om något den frossar i.